Kanske
Jag och Emelie diskuterade serier. Ja, det var väl att överdriva. Jag diskuterade serier med mig själv mest. Okej, jag diskuterade serier med mig själv bara.
I förra avsnittet av Grey's Anatomy sjöng dom hela avsnittet. Fy fan. Hade jag velat kolla på en musikal hade jag gjort det. Kollar jag på grey's förväntar jag mig sex, drama och aggresivitet. Varför kan dom inte bara ge mig det?
Alla serier börjar bli tråkiga. Kan det vara så att jag växer ifrån dom?
Kanske har mitt eget liv helt enkelt blivit så sjukt intressant att jag inte behöver spänningen i att se hur det går för andra påhittade figurer?
Kanske var serierna bara ett stadie i livet, något jag behövde för att förebereda mig inför att ta chanserna i mitt eget liv.
I förra avsnittet av Grey's Anatomy sjöng dom hela avsnittet. Fy fan. Hade jag velat kolla på en musikal hade jag gjort det. Kollar jag på grey's förväntar jag mig sex, drama och aggresivitet. Varför kan dom inte bara ge mig det?
Alla serier börjar bli tråkiga. Kan det vara så att jag växer ifrån dom?
Kanske har mitt eget liv helt enkelt blivit så sjukt intressant att jag inte behöver spänningen i att se hur det går för andra påhittade figurer?
Kanske var serierna bara ett stadie i livet, något jag behövde för att förebereda mig inför att ta chanserna i mitt eget liv.
Kanske är det så att serierna finns för såna som är lite vilsna i livet och behöver hitta rätt väg tillbaka. Det är därför de sätter in alla visdomsord.
Kanske känner jag nu när jag har uppelvt mer att serierna inte har något att göra i mitt liv längre.
Kanske...
Kommentarer
Trackback
